jag mår så piss, hur kan folk man inte trode skulle vara så falska, plötsligt hugger en i ryggen. känner mig trött på livet, trött på allt. känner för att göra mig riktigt illa, bara för att se hur många som  faktiskt bryr sig, se hur många som är äkta vänner och vilka som är de falska.

har haft det jobbig nu de senaste dagarna, har verkligen inte haft lust med något, har så många fråor jag vill ställa, så många funderingar. vågar inte fråga, vill inte.

klart jag är glad för hennes skull. men hon tänker inte på vad hon gjorde mot mig, hur hon fick mig att känna. meningslöshet, jag känner mig kass, dålig på alla sätt och vis, detta är inte rätt, det är det verkigen inte.

förlåt för detta patetiska och värdelösa inlägg, var bara helt enkelt tvungen att få skriva av mig. slipa bära på allt själv. kunna dela med mig av saker jag tycker är jobbiga, svåra och helt depprimerande.

förlåt till "henne" för allt jag sa, ni vet när man bllir upprörd och förtvivlad kommer ord ut i all hast. det blir att man talar för snabbt. så även om det du gjort var fel, så är du inte ensam om att ha gjort fel, men du måste inse och förstå hur denna situation förändrat mig, fått mig att se på livet i et annat perspektiv.